När jag var yngre så såg jag framemot julen och så var det ända tills för några år sen..

Nu inför familjehögtider känner jag mig bara tom.

ENSAM

Jag sitter ofta ensam hemma på helger, alla kompisar har flyttat och ingen ringer och vill jag ska komma o hälsa på eller hänga med på fest.

Hade kunnat bo mitt inne i Växjö och jag hade varit lika ensam.

Jag har inte sagt till någon att jag känner mig ensam, inte ens familjen.

Min mamma bor med sin sambo och även om hon säger jag är välkommen så känner jag mig inte det för Han får en till att känna sig ovälkommen.

Hur kul är det när ens mammas sambo får en till att känna sig oönskad för att han anser att INGET förutom han får inkräkta på mammas tid.

Min mamma..!!

Jag är glad för mammas skull - att hon har det bättre nu.

Men jag känner mig ensam då jag saknar henne - innan kunde man komma hem till henne när som utan att ens ringa.

Nu ringer jag alltid och det känns som att jag måste boka tid hos min egen mamma.

Jag vet inte,det är kanske bara jag som är barnslig..

Men jag tycker min mamma fortfarande är viktig även om jag är 30år.

Denna julen kommer nog att bli ensam oxå..

Jag har börjat märka att dom flesta människor runt omkring mig hittar en partner.

Men inte jag..

Jag hittar bara idioter som tycker att jag ska vara glad att just dom vill slänga tid eller är intresserade av mig.

Men varför ska jag nöja mig med det?

Har fått vara B och C valet hela livet så varför skulle inte jag få vara A för någon.

Det finns en kille som är intresserad av mig,han ser bra ut och är snäll.

Men han har inte det där lilla extra och han är fruktansvärt slarvig.

Hade det varit lite så hade jag inte brytt mig men är man 30 så ska man väl kunna hålla rent omkring sig.

Jag vet att blir jag tillsammans med han så kommer jag få massor med kärlek men är det tillräckligt?

Jag vet att jag inte kommer få dom äkta känslorna för honom och då tycker jag det är elakt mot båda två.

Jag vet att jag aldrig kommer nöja mig med att inte vara kär.

Att jag hellre är singel då och jag tror faktiskt jag kommer att förbli det.

Jag vill ha den killen jag blir kär i - inte andrahands sorteringen..

Är det så svårt att få det?